Val­le Härad

Val­le­vä­gen kal­las ”Värl­dens vack­ras­te väg” där den sling­rar sig fram genom Vallebygden.

Här är land­ska­pet böl­jan­de och vari­e­rat, med kul­lar, åsryg­gar och små sjö­ar. Det­ta spe­ci­el­la områ­de är ett resul­tat av sista isti­den, och är något som man kal­lar ett kamelandskap.

När isen smäl­te efter sista isti­den blev kli­ma­tet plöts­ligt kal­la­re under en peri­od. Det gjor­de att isav­smält­ning­en stan­na­de upp, och iskan­ten låg stil­la över sam­ma områ­de en läng­re tid – pre­cis här vid Val­le. Sto­ra älvar av smält­vat­ten trans­por­te­ra­de mäng­der med grus och sedi­ment. Här blev även stör­re och mind­re isblock­be­grav­da i gru­set. När des­sa smäl­te bil­da­des det gro­par i land­ska­pet – dödisgropar.

Sedi­ment avsat­tes även ispic­kor ovan­på den sto­ra isen, och bil­da­de sena­re kul­lar­na i kame­land­ska­pet. Under isen ska­pa­de rin­nan­de vat­ten åsryg­gar av sten och grus – rull­stenså­sar. Alla des­sa land­for­mer och fle­ra and­ra är grun­den för det kupe­ra­de land­skap och den mång­fald vi ser idag. De har gett upp­hov till en spe­ci­ell flo­ra och fau­na, samt bör­dig jord­bruks­mark med äng­ar och betes­mar­ker. Besök gär­na Val­le härad i maj, när körs­bärs­trä­den blommar!