En kylig marsdag 2019 befinner jag mig i Hudiksvall för att hälsa på en vän innan vi åker vidare till en skidort i fjällen. Ett och ett halvt år innan har jag börjat jobba med att etablera en geopark i platåbergslandskapet, och det har varit en fantastisk upptäcktsresa för mig, som ursprungligen kommer från ett annat slättlandskap österut.
Landskapet, bergen och naturmiljöerna jag sett har fått mig att känna en stark tillhörighet, och en stolthet över alla dessa besöksmål som jag vill berätta om för fler. När snön börjar blåsa på tvären mellan Hudiksvalls gator flyr vi för en stund in på Hälsinglands museum. Jag hamnar vid ett bord i entrén med utförsäljning av gamla böcker. På omslaget till en bleknad bok är det en bild som fångar mitt intresse, en teckning från ett berg med utsikt över ett landskap. Är det inte något bekant över de där pelarna på berget…? Och över landskapet som breder ut sig vid horisonten…?
Mycket riktigt, när jag plockar upp boken, som visar sig vara Svenska Turistföreningens årsbok från 1924, så står det angivet att omslagsbilden är från Ållebergs änne med utsikt över Falbygden. Efter en inledning som återger högtidstalet vid Svenska turistföreningens firande av 100 000 medlemmar ägnas större delen av tidskriften åt olika skildringar av Västergötland, merparten av dem från platåbergslandskapet. I tillägg finns det flera svartvita fotografier och ett uppslag går att veckla ut så att läsaren får en mäktig panoramabild från Ålleberg, med en skiss i underkant över horisonten där alla platåbergs som syns står namngivna.