Tegel­stran­den på Vänersnäs

I mit­ten av 1800-talet anla­des ett tegel­bruk av god­sä­ga­re Dani­el Råd­berg vid Mar­gre­te­bergs egen­dom på Väners­näs, ett sten­kast från Hal­le­berg. Mel­lan 3 april och 20 juli 1859 leve­re­ra­des 29 236 st takte­gel och murte­gel till när­lig­gan­de sock­nar. För trans­por­ten kräv­des 230 häs­tar med till­hö­ran­de åkdon. Verk­sam­he­ten tycks ha bedri­vits med vari­e­ran­de fram­gång. Drif­ten pågick under en förs­ta peri­od oav­bru­tet fram till 1914. Till­verk­ning­en åter­upp­togs sedan för en and­ra and­ning 1926 och fort­sat­te till 1930. Där­ef­ter gjor­des ett sista för­sök mel­lan 1937–1939. Där­ef­ter gjor­des inga fler för­sök och näs­tan alla bygg­na­der­na revs så småningom.

Det var med stolt­het man arbe­ta­de vid tegel­bru­ket. Många job­ba­de här hela sitt liv. Till en bör­jan gräv­des leran upp för hand och las­ta­des i häst­drag­na vag­nar. Redan i vag­nar­na blan­da­des leran upp med annan lera för att få rätt kva­li­tet. Vid bru­ket vin­scha­des leran upp och blan­da­des med san­den från Gaddesanna.

Leran som skul­le bli takte­gel behöv­de lig­ga och fry­sa en vin­ter för att bli dug­lig. När tegel­mas­san skul­le bli tegel­pan­nor bear­be­ta­des den i fle­ra steg. Den skul­le ”blaas, skä­ras i pla­ter, läg­gas i form och jäm­nas ut med kavel”. En fli­tig arbe­ta­re kun­de kom­ma upp i en ersätt­ning om 1,50–2 kro­nor om dagen.

Torkla­dor­na fick namn efter län­der så som Dan­mark, Nor­ge, Fin­land, Eng­land, etc. I bör­jan av 1900-talet kos­ta­de murteg­let 50 kro­nor för 1 000 sten.