Smak­pro­fil Ålleberg

Predik­sto­len på Ålle­bergs änne är en av ber­gets mer kän­da utsikts­plat­ser. Här­i­från har du en magisk utsikt över det omgi­van­de jord­bruks­land­ska­pet med fle­ra pla­tå­berg i horisonten.

Mitt på pla­tån lig­ger Svens­ka Segel­flyg­för­bun­dets cen­tra­la segel­flyg­sko­la och kans­li. Segel­fly­get på Ålle­berg star­ta­de sin verk­sam­het 1941. Under lång tid var sedan Ålle­berg cent­rum för segel­fly­gets utveck­ling i Sve­ri­ge. Fort­fa­ran­de är Ålle­bergs­sko­lan lan­dets vik­ti­gas­te segelflygskola.

Över Ålle­berg vilar många säg­ner. En av de mest kän­da berät­tar om ryt­ta­re som lig­ger och sover i en sal i ber­gets inre — Ålle­bergs­ryt­tar­na. En annan hand­lar om troll­kvin­nan eller jät­tin­nan Ålla där det sägs att när dim­ma sän­ker sig över ber­get, så är det Ålla som står böjd över en het gry­ta och skö­ter sin tvätt och på så sätt styr över väd­ret. Även de käl­lor som rin­ner ut från Ålle­bergs nor­ra ände sägs ha spe­ci­ell kraft och om Hokäl­lan, som är en av käl­lor­na, sägs att ”bätt­re kaf­fe­vat­ten står inte att finna”.

Även kring Ålle­berg finns det rik­ligt med mega­lit­gra­var som vitt­nar om de tidi­ga sam­häl­len som väx­te fram här myc­ket tack vare den kalkri­ka jor­den. Nedan­för Ålle­berg och Kar­le­by sän­ker sig Fal­byg­den ned i en mjuk dal­gång – Åsle­sän­kan. Här lig­ger Åsle Tå – Sve­ri­ge störs­ta sam­ling back­stu­gor. De lig­ger på sina ursprung­li­ga plat­ser, utmed den mjukt ring­lan­de tåga­tan och Kola­for­sen. Åsle Tå är en unik musei­mil­jö som levan­de­gör arvet från ett svun­net fat­tig-Sve­ri­ge och hur bon­de­sam­häl­let såg ut under 1700- och 1800-talet.

Syd­öst om Ålle­berg hit­tar vi Falekvar­na som var en utpräg­lad kvarn­by där det fun­nits sam­man­lagt tret­ton kvar­nar på en sträc­ka av två kilo­me­ter. Idag åter­står sex kvarn­bygg­na­der i vari­e­ran­de skick. Des­sa byar var van­li­ga i Sve­ri­ge under äld­re tider då kvar­nar var cen­tra­la för jordbrukssamhällen.

Det är kopp­ling­en till bön­der, med både det gam­la bon­de­s­ten­ål­ders­sam­häl­let och det jord­bruks – och betes­land­skap som vi har runt och på ber­get idag, som vi tän­ker att man ska ha som utgångs­punkt för att upp­le­va Ålle­berg. Bon­de­li­vet, och sär­skilt mjölk­pro­duk­tion, kräv­de hårt arbe­te och långa arbets­da­gar. Då spe­lar mål­ti­der­na stor roll!

För en sma­kupp­le­vel­se på Ålle­berg, var­för inte ploc­ka fram lite hem­bakt på det sät­tet som man all­tid gjort: bul­le, mjuk kaka, hård kaka, Råg­ka­ka med god ost från trak­ten och natur­ligt­vis en stor ter­mos med kaf­fe, bryggt på käll­vat­ten från den beröm­da Hokäl­lan vid Ålle­berg nor­ra ände. (Vi får inte glöm­ma en flas­ka med mjölk till kaffet).

När det kom­mer till hem­bakt så fus­kar vi fak­tiskt lite grann på vägen till Ålle­bergs Änne, när vi åker för­bi Åsle Tå Café och restau­rang och köper bonna­fi­ka. En klas­sisk svensk fika är ett kul­tur­arv bara i sig självt. Tra­di­tio­nen att fika i Sve­ri­ge går fle­ra hund­ra år till­ba­ka i tiden och häng­er ihop med när kaf­fet gjor­de sitt intåg. Själ­va ordet fika kom att använ­das först 1910. Att fika inne­bär att nju­ta av en kopp kaf­fe i trev­ligt säll­skap, en stunds avbrott i var­da­gen, där en kopp kaf­fe eller ett glas saft gär­na åtföljs av något gott att äta.