24 novem­ber 2023 | Text: Anna Ber­gen­gren | Foto & film: Hen­rik Theodorsson

Sten­hug­gar­kons­ten för­blev ett hant­verk till mit­ten av 1800-­ta­let, då meka­ni­se­ring­en tog fart. Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri grun­da­des av Carl Klingspor år 1888. Sten­hug­ge­ri­ets främs­ta pro­dukt var bygg­nads­ma­te­ri­al av röd och grå kalk­sten. Man till­ver­ka­de trap­por, golv, föns­ter­bän­kar, fri­ser och por­ta­ler, men även grav­vår­dar, foder­krubbor, träd­gårds­sten och myc­ket annat.

Kring sekel­skif­tet arbe­ta­de här 45–50 man, varav hälf­ten i sten­brot­tet och det är inte svårt att före­stäl­la sig hur plat­sen då sjöd av liv och verk­sam­het. Så sent som i mit­ten av 1960-talet arbe­ta­de fort­fa­ran­de bort­åt 10 sten­hug­ga­re i verk­stä­der­na. Där­ef­ter sjönk efter­frå­gan och verk­sam­he­ten lades ned 1970.

Tret­ton år sena­re, 1983, blev sten­hug­ge­ri­et ett arbets­livs­mu­se­um och den gam­la verk­sta­den med beva­ra­de maski­ner skyd­da­des som bygg­nads­min­ne 1984. Sam­man­ta­get har sten­hug­ge­ri­et en myc­ket omfat­tan­de maskin­park. Råbäcks meka­nis­ka sten­hug­ge­ri utnämn­des 2018 till Årets arbetslivsmuseum.

Eric Julihn och Eva Björk­man är för­fat­ta­re till boken ”Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri – ett indu­stri­min­ne på Kinnekulle”.

Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri omkring 1895. Verk­mäs­ta­re Tor­stens­son och sten­hug­ge­ri­ets arbe­ta­re utan­för verk­sta­den. I bak­grun­den syns spår­vä­gen som använ­des för att fors­la sten­block och bränd kalk ned till ham­nen. Foto: Carl Victo­rin / Väs­ter­göt­lands museum.
“Den gam­la verk­sta­den läm­na­des i stort sett orörd vid ned­lägg­ning­en 1970 och näs­tan allt ser ut som vid star­ten 1888.”

Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri är en av lan­dets bäst beva­ra­de arbets­plat­ser från tiden kring indu­strins genombrott.

Hur kom­mer det sig och vad finns där som är så unikt?

– Den gam­la verk­sta­den läm­na­des i stort sett orörd vid ned­lägg­ning­en 1970 och näs­tan allt ser ut som vid star­ten 1888, inräk­nat spå­ren efter 82 års arbets­liv. Och bort­sett från nya verk­sta­den är all bebyg­gel­se vid Råbäcks hamn från 1800-talet, så hela mil­jön kring sten­hug­ge­ri­et är som en tidskap­s­el. Det var en lyc­ka att det­ta kun­de beva­ras genom till­koms­ten av stif­tel­sen och för­e­ning­en i bör­jan på 80-talet.

Vad använ­des den mesta av ste­nen till och vart gick den?

– Det mesta var sten till hus­bygg­na­der, allt­så grun­der, trap­por, golv, fönster­bänkar och så vida­re. And­ra vik­ti­ga ­pro­duk­ter var grav­ste­nar och träd­gårds­sten. Där­ut­ö­ver till­ver­ka­des mas­sor av ­annat, från svin­ho­ar till gar­va­re­bord. Länge gick det mesta med båt från sten­hug­ge­ri­ets egen hamn till stä­der kring Vänern och vid Väst­kus­ten samt tid­vis även till Danmark.

Por­ten på gam­la verkstaden.

Lunch­rum­met i gam­la verkstaden.

Gam­la verk­sta­den från 1888.

Pågåen­de sten­hyv­ling i gam­la verkstaden.

Hand­hugg­ning i gam­la verkstaden.

Bild­hug­ga­res als­ter i dunklet.

Hur var livet för en sten­hug­ga­re kring för­ra sekel­skif­tet tror ni?

– Att vara sten­hug­ga­re var ett tungt och slit­samt arbe­te. Inte minst vin­ter­tid var det tufft att arbe­ta i sten­brot­tet, men även i sten­hug­ge­ri­ets oiso­le­ra­de och dra­gi­ga loka­ler. Vad vi vet var det bara män som arbe­ta­de med sten­hugg­ning. De var oftast anställ­da och bod­de i arbetar­bostäder som hör­de till Råbäck. Den van­li­gas­te bosta­den för en familj var på ett rum och kök, men i brist på bostä­der kun­de man få bo i ett spis­rum. Lönen utgick efter hur myc­ket man högg av full­god sten.

Hand­ar­be­te i nya verkstaden.

Por­ten är öppen till sten­så­gen i den nya verkstaden.

Sten­så­gen i nya verkstaden.

Nya verk­sta­den från 1936.

Last­ning av kalksten.

Den gam­la bak­las­ta­ren häm­tar material.

“Jag fängs­la­des av över­giv­na indu­stri­er redan som tonåring …”

Hur kom­mer det sig att ni har så stort intres­se för industrihistoria?

Eric: – Jag fängs­la­des av över­giv­na indu­stri­er redan som ton­å­ring och har sedan dess ägnat myc­ket tid åt att arbe­ta med doku­men­ta­tion och beva­ran­de, allt som frilans.

Eva: – Jag har arbe­tat med kul­turmil­jöfrå­gor på muse­er och på läns­sty­rel­sen hela yrkes­li­vet och indu­stri­min­nen blev tidigt en av arbetsuppgifterna.

Eric Juh­lin och Eva Björkman.

Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri är en av lan­dets bäst beva­ra­de arbets­plat­ser från det indust­ri­el­la genom­brot­tets tid. Här möts man av en tusen­å­rig tra­di­tion och får se hur de bear­be­tar Kin­ne­kul­les kalk­sten både för hand och med maski­ner. 2018 kora­des Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri till Årets arbets­livs­mu­se­um i Sve­ri­ge. Läs mer på rabacksstenhuggeri.se

Den­na arti­kel är ska­pad med medel från: