PLA­TÅ­BERGS­LAND­SKA­PETS SMAKER:

KIN­NE­KUL­LE

Det blom­man­de kulturberget

Kinne­kul­le är ett kul­tur­berg i många bemär­kel­ser och bru­kar kal­las för det blom­man­de ber­get. Här har män­ni­skan präg­lat områ­det sen sten­ål­dern, något som gör sig påmint genom grav­plat­ser, häll­rist­ning­ar, run­ste­nar och odlings­rö­sen. Det var ock­så här på Kin­ne­kul­le som Sve­ri­ges histo­ria gick in i ett nytt ske­de då Olof Sköt­ko­nung lät sig döpas, och han och hans familj tog ste­get från hed­nisk tro till kristendomen.

Land­ska­pet

Kinne­kul­le har inte myc­ket dia­bas eller ler­skif­fer kvar utan den störs­ta delen av ber­get består av kalk­stens- och sand­stens­pla­tå­er med alun­skif­fer där emel­lan. Pla­tå­er­na har gett möj­lig­het till vari­e­ran­de använd­ning, med både öpp­na fält för spann­måls­od­ling och betes­mark samt skogs­om­rå­den för ved och tim­mer. När­he­ten till Vänern för fis­ke och trans­port, den goda lätt­be­ar­be­ta­de jor­den och den vari­e­ran­de natu­ren gör att gods och går­dar lig­ger som ett pärl­band längs ber­get. Under sek­ler­nas lopp utveck­la­des verk­sam­he­ten på god­sen på oli­ka sätt vid sidan om jord-och skogs­bruk: kalk­s­ten­sin­du­stri­er, frukt­od­ling­ar, arden­nerupp­föd­ning och turism, för att näm­na någ­ra saker. ”Hielm­sät­ters kiör­se­bär, Råbäcks päron, Häl­le­kis Wal­nöt­ter, Hön­sä­ters äpp­len”, skrev Ola­vus Andre­as Knös efter att ha besökt god­sen på Kin­ne­kul­le 1769, något som visar bety­del­sen av frukt­od­ling redan då.

Las­se i ber­gets grot­ta är en av Kin­ne­kul­les märk­li­gas­te sevärd­he­ter. Här bod­de under 1800-talet vad som kal­las ”Sve­ri­ges sista grott­män­ni­ska”, Lars Eriks­son till­sam­mans med frun Inga. Las­ses läng­tan till fri­het och obe­ro­en­de gjor­de att han bygg­de ett sten­hus med sand­stensk­le­ven som vägg. Las­se var en myc­ket spe­ci­ell och envis man som lev­de på vad natu­ren hade att ge — honom råd­de inte ens gre­var­na och baro­ner­na på fast han tjuv­ja­ga­de på deras mar­ker så fort han kom åt.

Idag är Kin­ne­kul­le ett berg för den kul­tu­rel­la näring­en även om odling­ar­na fort­fa­ran­de är en stor del. Många konst­nä­rer har sökt sig till ber­get och den tidi­ga turis­men bäd­da­de för en grund som idag gör att folk vall­fär­dar både till körs­bärs­blom, Guc­ku­sko eller de and­ra orkidéer­na som blom­mar ute på alva­ret vid Öster­pla­na hed. Men kanske all­ra mest känt är Kin­ne­kul­le för sin ramslöks­blom­ning om våren då en klo­ro­fyll­grön mat­ta med bol­lar av små stjärn­lik­nan­de blom­mor fyl­ler skogen.

Utsikts­tor­net på Hög­kul­len med mils­vid utsikt.
Husa­by kyrka.
Orkidén Sankt Pers nyck­lar på Öster­pla­na hed och vall.
Vi ser­ve­rar med lite ramslöksknäc­ke­bröd, ramslökspesto …
och slår på någ­ra drop­par ramslöks­ol­ja och ramslöksvinäger.
Så här upp­le­ver vi Kin­ne­kul­le genom smak

Kinne­kul­le på våren är väl­digt spe­ci­ellt. På vis­sa stäl­len går man i ett hav av råva­ror. Man får inte ploc­ka ramslök varsom­helst och hur som helst, men det sät­ter en tyd­lig prä­gel på ber­get under någ­ra vec­kor på våren. Vi styr mot natur­re­ser­va­tet Hal­la och Las­se i ber­gets grotta.

I Las­ses anda val­de vi att göra det enkelt för oss den­na gång: en kort råva­ru­lis­ta och spritkök.

I den kor­ta råva­ru­lis­tan fång­ar vi på oli­ka sätt in både plat­sen och års­ti­den. Vi har äpp­len från Kin­ne­kul­le i must­flas­kan. Osten är till­ver­kad på meje­ri­et i Göte­ne, och har dess­utom fått tid på sig att blom­ma ut i sin ful­la poten­ti­al i lag­ring. Ramslök har vi i knäc­ke­brö­det, peston och i oljan. Oljan och knäc­ke­brö­det är till­ver­kat i Pla­tå­ber­gens Geo­park och spel­tot­ton, en form av risot­to fast med din­kel­spelt, med smak av tratt­kan­ta­rell och ramslöksvi­nä­ger har vux­it en trak­tor­re­sa från plat­sen. För att kor­ta kok­ti­den har vi blöt­lagt spel­ten över nat­ten. När spel­ten är näs­tan fär­dig­kokt häl­ler vi i den fär­di­ga påsen med smak­sät­ta­re. Kokar en liten stund till, häl­ler av vatt­net som är kvar och blan­dar i rik­ligt med riven ost.

Vi ser­ve­rar med lite ramslöksknäc­ke­bröd, ramslökspesto och slår på någ­ra drop­par ramslöks­ol­ja och ramslöksvi­nä­ger. Vi äter med gaf­fel och knäc­ke­bröd. Vi vill verk­li­gen slå ett slag med för­äd­la­de pro­duk­ter av ramslök. För då får man sma­ken av våren på Kin­ne­kul­le utan att man behö­ver ploc­ka själv.

Vi lutar oss till­ba­ka bland has­sel­snår och vår­bloms­ter och tar in sma­ker­na med sand­stenk­le­ven som fond bakom oss. Vi kan i den­na vårens års­tid myc­ket väl för­stå vad Las­se i ber­get såg när han val­de den­na plat­sen och med sprit­kö­kets enkel­het kän­ner vi sam­ma fri­het som Las­se säkert ock­så kän­de när han smög runt och jagade.

Utmär­kan­de råvaror/smaker för Kinnekulle:

  • Ramslök
  • Ost
  • Kul­tur­spann­mål
  • Äpp­le
  • Raps­ol­ja
  • Körs­bär
Lad­da ner smak­pro­fil: Kinnekulle