“Jag är nog den enda pri­vat­per­so­nen i värl­den som äger en kärn­tek­nisk anläggning”

– Som anställd på Sta­tens kärn­krafts­in­spek­tion från bör­jan av 1980-talet hade jag ing­et direkt ansvar för till­sy­nen av Ran­stad. Jag hjälp­te då och då den enhet som ansva­ra­de för till­sy­nen av Ran­stad med frå­gor av kärn­ke­misk natur. Jag tit­ta­de ald­rig på någ­ra and­ra delar under 1980-talet, men omkring 1990 väck­tes frå­gan om inte RMA:s verk­sam­het rör­de sig om han­te­ring av kär­nav­fall på anlägg­ning­en, och då blev jag mer enga­ge­rad. Från omkring 2003 och fram till bildan­det av SSM 2008 var jag tillsynsansvarig.

– Ansva­ret för avveck­ling­en och åter­ställ­ning­en och efter­be­hand­ling­en blev en fruk­tans­värt kom­pli­ce­rad frå­ga, fort­sät­ter Stig. Det är ju så att lag­stift­ning­en har änd­rats fle­ra gång­er, och det är inte bara en lag, utan det är minst tre lagar, om inte fler, som är invol­ve­ra­de i detta. 

– Det var först runt 2007–2008 vi hade dis­kus­sio­ner med våra juris­ter om det här med ansva­ret för avveck­ling och vil­ka lagar som då skul­le tilläm­pas. Och hör och häp­na, vi hade fram till års­skif­tet 2007–2008 inte klart för oss själ­va, att hela anlägg­ning­en egent­li­gen rent for­mellt var en kärn­tek­nisk anlägg­ning. Det­ta var grun­dat på det till­stånd enligt ato­me­ner­gi­la­gen som fanns från 1980, som ersat­tes av kärn­tek­ni­kla­gen 1984. 

Det var allt­så först så sent som på 2000-talet det gick upp för myn­dig­he­ter­na att Ran­stads­ver­ket rent for­mellt var en kärn­tek­nisk anlägg­ning och att det var reg­ler­na för en sådan som skul­le gäl­la. Så det är inte så under­ligt att Bengt inte viss­te att det var en kärn­tek­nisk anlägg­ning han köp­te. De fles­ta bygg­na­der som var delar av den kärn­tek­nis­ka anlägg­ning­en har nu rivits, men klass­ning­en lig­ger fort­fa­ran­de kvar för hela industriområdet. 

– Jag har läm­nat in en slut­rap­port över riv­ning­en som skul­le lig­ga till grund för att ta bort klass­ning­en som kärn­tek­nisk anlägg­ning för hela Ran­stads­ver­ket, säger Bengt. Men sedan blev det ett glapp – vem är det som verk­li­gen gör det? 

– Strål­sä­ker­hets­myn­dig­he­ten tycks läm­na frå­gan till rege­ring­en, och rege­ring­en vet inte vad de ska göra, berät­tar Bengt. Jag har skri­vit brev till bäg­ge, både via mail och post men har ald­rig fått något svar.

– Det är under­ligt att Strål­sä­ker­hets­myn­dig­he­ten ännu inte besva­rat Bengts brev, säger Stig Wing­e­fors, som själv gått i pen­sion och läm­nat ansva­ret för Ran­stad vida­re inom myndigheten.

Vad det gäl­ler lak­rest­om­rå­det, med klass­ning­en verk­sam­het med joni­se­ran­de (”radi­o­ak­tiv”) strål­ning, så är det oklart hur ansva­ret ska för­de­las i fram­ti­den. Läns­sty­rel­sen har skic­kat två skri­vel­ser till Mil­jö­de­par­te­men­tet, berät­tar Urban Lin­dquist. Här föreslås en tyd­lig lös­ning: styc­ka av mar­ken med lak­rest­om­rå­det och låt SGU (Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka under­sök­ning) ta över både ansvar och ägan­de, så som de gjort i en del and­ra gam­la gruv­om­rå­den i Sve­ri­ge. Det förs­ta bre­vet skic­ka­des 2015 och det and­ra 2021.

– Efter den förs­ta skri­vel­sen så kom det ner två per­so­ner från mil­jö­de­par­te­men­tet som vi visa­de runt på Ran­stads­om­rå­det i en hel dag, berät­tar Urban Lindquist. 

– Men så hän­de ingen­ting, och sen efter någ­ra år så gick den huvud­an­sva­ri­ge hand­läg­ga­ren i pen­sion utan att säga något till oss. Sen har vi skic­kat in en skri­vel­se till men det är pre­cis som ett svart hål där uppe, vi har inte fått någon respons.

– Det är en elän­dig histo­ria det där, det tyc­ker jag, säger Urban. Det är ju trots allt sta­ten som var huvud­ä­ga­re och som drev på hela pro­jek­tet en gång i tiden, så det är inte mer än rätt att sta­ten tar sitt ansvar.