Men det var en alltför dyrbar metod att framställa olja ur alunskiffer. Den var oduglig som smörjmedel, men kunde användas som impregnering av järnvägsslipers. Efter endast några få års verksamhet med många problem och motgångar upphörde tillverkningen år 1897. Då hade man utvunnit ca 100 ton olja av dålig kvalitet. Av dessa fabriksbyggnader finns inget kvar idag. Endast ett boningshus, som än idag går under namnet Oljekoken, finns kvar från denna epok.
Den första oljekoken låg strax nedanför stenhuggeriet (byggnaden med björken i skorstenen). Nedanför branten finns ett stort område med spår av oljeskifferbrytningen. Där finns också många ugnsbottnar kvar efter kalkugnarna.
Hitta Hit
