Nord­kro­ken erbju­der inte bara en fan­tas­tisk bad­plats i Vänern. Här finns ock­så myc­ket spe­ci­el­la, helt pla­na berg­häl­lar — i stark kon­trast till Hal­le­bergs bran­ta berg­väg­gar intill.

De pla­na berg­häl­lar­na vid Nord­kro­ken fanns här redan för mer än en halv mil­jard år sedan! De består av berg­grund som bil­da­des för 1600 mil­jo­ner år sedan, som del av en enorm bergs­ked­ja som kanske var lika hög som Hima­laya. Bergs­ked­jan vitt­ra­de och ero­de­ra­de ner till det plat­ta land­skap som du nu kan se. Den­na pla­na yta kal­las för det Sub­kam­bris­ka pene­pla­net (sub­kam­brisk bety­der att det bil­dats innan den Kam­bris­ka tids­ål­dern) och syns sär­skilt tyd­ligt här vid Nordkroken.

Den pla­na ytan kun­de ska­pas då det under lång tid, kanske i 100 mil­jo­ner år, knappt var någ­ra rörel­ser i jord­skor­pan här. Under den­na peri­od domi­ne­ra­de vitt­rings­pro­ces­ser­na vil­ket resul­te­ra­de i den helt flac­ka vid­sträck­ta ero­sions­y­tan. Vid ned­nöt­ning av berg sker van­ligt­vis en kom­pen­se­ran­de höj­ning av jord­skor­pan. Men om vitt­ring­en sker lång­samt och under myc­ket lång tid så kan den kom­pen­se­ran­de höj­ning­en upp­hö­ra och ber­get bil­da en näs­tan totalt plan yta nära havs­y­tans nivå. Dess­utom sked­de den här vitt­ring­en vid en tid­punkt i pla­ne­ten jor­dens histo­ria innan vi hade vege­ta­tion och jord­mån, vil­ket gjor­de att vitt­ring påver­ka­de ber­get extra mycket.

Pene­pla­ny­tan var fär­dig­bil­dad redan för 600 mil­jo­ner år sedan, och är där­med ett av Sve­ri­ges älds­ta landskap.

Pene­pla­net beva­ra­des där­ef­ter genom att ett hav sväm­ma­de in över det flac­ka ytan som där­med begrav­des av sedi­ment. Sedi­men­ten i havet lag­ra­des under en en peri­od på cir­ka 100 mil­jo­ner år. Bero­en­de på avsätt­nings­mil­jö var det oli­ka typer sedi­ment, som sen stel­na­de och bil­da­de pla­tå­ber­gens sedi­men­tä­ra bergla­ger. Des­sa lager täck­te från bör­jan hela pene­pla­net och omkring­lig­gan­de områ­den, men har sedan ero­de­rats bort för­u­tom i våra pla­tå­berg där den skyd­dan­de dia­ba­sen beva­rat dem.

Hit­ta Hit