”Såvitt jag vet har en sådan jät­te­lik för­stö­ring av en av lan­dets älds­ta kul­tur­byg­der ald­rig för­ut pla­ne­rats och svens­ka språ­ket har där­för hit­tills inte haft något ord för en sådan hand­ling. Vi har fått det nu. Väst­gö­ta­ber­gens för­sva­ra­re kal­lar det land­skaps­mord. Det­ta ord kom­mer att stå i fram­ti­da upp­slags­böc­ker med Ran­stads­an­lägg­ning­en som illust­ra­tion. Var­för vill man då för­stö­ra des­sa vack­ra berg? Jo, det finns uran i dem.”

Orden ovan utta­la­des den 30 maj 1976 vid Häggums kyr­ka av Han­nes Alfvén, svensk fysi­ker som fick Nobel­pri­set 1970. Det var en mol­nig och gans­ka kall maj­dag, bara runt tio gra­der, men det böl­jan­de odlings­land­ska­pet i Häggums soc­ken gör sig som bäst i för­som­marskrud: en blän­dan­de gröns­ka, blom­man­de frukt­träd mel­lan åkrar­na. Just den här dagen, den 30 maj, är en dag som många boen­den i områ­det ald­rig glöm­mer, för det har sam­lats så otro­ligt myc­ket folk vid just deras lil­la kyr­ka. Runt Han­nes Alfvén trängs det uppe­mot 10 000 män­ni­skor, som alla var där för att visa sitt miss­nö­je mot pla­ner­na på att utö­ka utvin­ning­en av uran vid Ranstaverket.

Det­ta är en kom­man­de arti­kel som vi arbe­tar med. Den pub­li­ce­ras så snart den är fär­dig. Håll utkik bland våra nyhe­ter så mis­sar du inte när den pop­par upp bland berättelserna.

Den­na arti­kel är ska­pas med medel från: