Utsik­ten från Mös­se­bergs utkikstorn, ”Väst­gö­tas­lät­tens Eif­fel­torn” erbju­der en hiss­nan­de upp­le­vel­se av Västgötaslätten.
Utsikts­tor­net på Mös­se­berg byggs 1903 av Mös­se­bergs Vat­ten­ku­ran­stalts Aktie­bo­lag, och upp­förs helt i tegel. Det är 35 meter högt och man behö­ver gå drygt 200 trapp­steg innan man når top­pen och utsikten!

Här ser man bl.a. Kin­ne­kul­le i väs­ter och Ålle­berg i syd­ost och Bil­ling­en i nord­ost. Mel­lan pla­tå­ber­gen syns slätt­land­ska­pet. Många har hört talas om Väst­gö­tas­lät­ten som ett bör­digt områ­de mel­lan Vänern och Vät­tern, men fak­tum är att Väst­gö­tas­lät­ten kan delas upp i fle­ra regioner.

Slätt­land­ska­pet vi ser som lig­ger under 200 m.ö.h., har jor­dar av lera (marin lera). Den bör­di­ga slät­ten, som vi idag kän­ner som en av lan­dets korn­bo­dar, har inte all­tid varit så. Låt oss gå till­ba­ka cir­ka 11 000 år i tiden. Under den smäl­tan­de inlandsi­sen rann sto­ra mäng­der vat­ten i små rän­ni­lar och mäk­ti­ga isäl­var. Vatt­net trans­por­te­ra­de med sig ned­sli­pat berg i form av sten, grus, sand och lera, som så små­ning­om nåd­de havet. De mins­ta par­tik­lar­na höll sig länge svä­van­de i havs­vatt­net och sjönk först lång­samt till bot­ten när de kom­mit en bit ut i havet, långt bort­om isen. Bil­jo­ner små ler­par­tik­lar ska­pa­de den ler­jord som idag bre­der ut sig över det flac­ka urber­get som utgör Västgötaslätten.

Mel­lan ber­gen på Fal­byg­den finns den bör­di­ga, mjukt kupe­ra­de morän­ler-högslät­ten, belä­gen mer än 200 m.ö.h. Den sand- och kalk­stens­pla­tå som Bil­ling­en och de pla­tå­berg söder om Bil­ling­en delar, gjor­de att det­ta områ­de ald­rig var en del av havet, då det var för högt belä­get och istäl­let stack upp ur vatt­net. Här avlag­ra­des sand, sten och morän från inlandsi­sen. Des­sa lät­ta­re, om än ste­ni­ga, sand­jor­dar med inslag av kalk­hal­tig morän blev en per­fekt grund för sten­ål­ders­bön­der­na att odla på med de red­skap de hade. Där­för ser vi i områ­det spår av jord­bruk så långt till­ba­ka som 5000 år.

Hit­ta Hit