Höjen­torp-Drott­ning­kul­len är det störs­ta av Val­les natur­re­ser­vat. Här är land­ska­pet böl­jan­de och vari­e­rat, med kul­lar, åsryg­gar och små sjöar.

Det­ta spe­ci­el­la områ­de är ett resul­tat av sista isti­den, och är något som man kal­lar ett kame­land­skap. När isen smäl­te efter sista isti­den blev kli­ma­tet plöts­ligt kal­la­re under en peri­od. Det gjor­de att isav­smält­ning­en stan­na­de upp, och iskan­ten låg stil­la över sam­ma områ­de en läng­re tid – pre­cis här vid Val­le. Sto­ra älvar av smält­vat­ten trans­por­te­ra­de mäng­der med grus och sedi­ment. Här blev även stör­re och mind­re isblock begrav­da i gru­set. När des­sa smäl­te bil­da­des det gro­par i land­ska­pet – dödisgropar.

Sedi­ment avsat­tes även i spric­kor ovan­på den sto­ra isen, och bil­da­de sena­re kul­lar­na i kame­land­ska­pet. Under isen ska­pa­de rin­nan­de vat­ten åsryg­gar av sten och grus – rull­stenså­sar. Alla des­sa land­for­mer och fle­ra and­ra är grun­den för det kupe­ra­de land­skap och den mång­fald vi ser idag.

Drott­ning­kul­len lär ha fått sitt namn från att drott­ning Ulri­ka Ele­o­no­ra stod här och såg Höjen­torps slott brin­na ner 1722. 

Hit­ta Hit

Höjen­torp-Drott­ning­kul­len är ett naturreservat.