4 okto­ber 2024 | Text: Anna Ber­gen­gren | Nuti­da foto: Hen­rik Theodorsson

Att alun­skif­fern inne­höll olja hade varit känt sedan mit­ten av 1700-talet, då man bör­ja­de använ­da den som bräns­le vid kalk­brän­ning. Men kun­de oljan ock­så utvin­nas som ren pro­dukt? Vid Kin­ne­kul­le bör­jar expe­ri­men­ten på 1800-talet, och leder fram till stor­ska­lig utvin­ning under and­ra världs­kri­get. Kan spå­ren av verk­sam­he­ten bli en inkomst­käl­la idag – som besöksmål.

I oli­ka omgång­ar under and­ra hälf­ten av 1800-talet gjor­de patron Kyl­berg någ­ra tapp­ra för­sök att utvin­na olja ut alun­skif­fern vid Gös­sä­ter på Kin­ne­kul­le, men utan fram­gång. Ansträng­ning­ar­na fort­sat­te oli­ka per­so­ners regi under bör­jan av 1900-talet: ett för­söks­verk i Råbäcks hamn gick vis­ser­li­gen gans­ka bra, men led­de ald­rig till vida­re pro­duk­tion, och 1917 bör­ja­de byg­get av en ny, stor fabrik i Gös­sä­ter, där Kyl­berg ett halvt decen­ni­um tidi­ga­re haft stor­slag­na pla­ner. Men inte hel­ler här led­de byg­get någon vart – en av dem som låg bakom fabri­ken, Sven Bergh, hade svårt att släp­pa idén. Kun­de annan plats på Kin­ne­kul­le vara mer fördelaktig?

Olje­ko­ken i Gös­sä­ter som de ser ut idag. Fan­ta­si­eg­gan­de och histo­rie­be­rät­tan­de ruiner.

1923 lyc­kas han få svens­ka sta­ten att inve­ste­ra i en för­söks­verk­sam­het vid Kin­ne­kul­le­ver­kens kalk­bruk i Kin­ne-Kle­va, åtta kilo­me­ter läng­re söderut på ber­get. Änt­li­gen går det bra! Sta­ten ger ytter­li­ga­re lån, för att byg­ga en stor verk­sam­het som enligt kal­ky­ler­na ska utvin­na 500 ton olja per år. 1932 köps hela anlägg­ning­en av sta­ten och får då nam­net ”Flot­tans skif­fer­ol­je­verk”. Den bakom­lig­gan­de tan­ken var att säker­stäl­la till­gång­en på olja till svens­ka flot­tan om det skul­le bli krig igen. Och det blev det ju bara någ­ra år sena­re, och 1939 bör­jar det byg­gas ett nytt, stort olje­verk, och bostä­der till arbe­ta­re kom­mer på plats. Under vin­tern 1940–41 star­tar utvin­ning i nya verket.

Vykorts­mo­tiv från Flot­tans Skif­fer­ol­je­verk vid Kinne-Kleva.
Som mest var cir­ka 300 per­so­ner anställ­da. Dag­li­gen des­til­le­ra­des 1000 ton skif­fer i 2 240 retor­ter*. Målet var 7000 ton olja och 2000 ton svavel/år, Till­verk­ning­en pågick dyg­net runt med 300 arbe­ta­re och 30 tjäns­te­män. Sva­vel­rö­ken kän­des på långt avstånd.
* En retort är en enkel typ av destilleringsapparat
Arbet­ar­byn Sand­torp väx­te fram ett sten­kast från skif­fer­ol­je­ver­ket. Byn finns kvar än idag.

Trots fram­gång­en så kun­de Kin­ne­kul­les alun­skif­fer inte helt kon­kur­re­ra med områ­det runt Kvarn­torp i När­ke, och 1946 läggs verk­sam­he­ten ner. Dess­utom kom ju oljeim­por­ten igång igen efter kriget. 

Under 1960-talet omvand­las områ­det för Flot­tans skif­fer­ol­je­verk till vad det är idag: en motor­ba­na i det gam­la dag­brot­tet. Halk­ba­nan som byggs sam­ti­digt som motor­ba­nan 1969 vare fak­tiskt Sve­ri­ges förs­ta! Idag är fabri­ken riven, men de enor­ma röd­fyrs­hö­gar­na är kvar. Och så de väl­di­ga, under­jor­dis­ka gång­ar­na där skif­fern bröts, om än osyn­li­ga ovan gjord. Kan de på något sätt bli till­gäng­li­ga för all­män­he­ten? Just nu pågår en för­stu­die som ska tit­ta på möj­lig­he­ten att öpp­na upp gru­vor­na för besöksverksamhet.

Bild 1 Den mind­re silon är den enda bygg­na­den som finns kvar från tiden för skif­fer­ol­je­ver­ket. Bild 2–3 Stu­die­be­sök inne i gruv­gång­ar­na. Bild 4 Den ena av ingång­ar­na till den under­jor­dis­ka gru­van. Utan­för pågår kör­sko­le­verk­sam­het på dagens racer­ba­na Kin­ne­kul­le Ring.

– Vi hade en förs­ta för­stu­die 2017, för att kol­la om det var säkert att ta in besö­ka­re i gru­van, säger Elin Sjö­stedt, des­ti­na­tions­ut­veck­la­re på des­ti­na­tions­bo­la­get Läckö-Kinnekulle. 

– Vi kom fram till att det här var ett möj­ligt besöks­mål, och val­de nu att gå vida­re och utre­da de prak­tis­ka förutsättningarna.

Det är två ingång­ar till gru­van, som lig­ger cir­ka en kilo­me­ter från varand­ra. Tan­ken är att besö­ka­re ska kun­na gå mel­lan öpp­ning­ar­na. Tak och väg­gar i gru­van kom­mer behö­va ”skro­tas” (lösa ste­nar tas bort för att för­hind­ra ras) men i stort sätt är gru­va i gott skick.

– Nu gör vi eko­no­mis­ka kal­ky­ler och tit­tar på fram­ti­da drifts­or­ga­ni­sa­tion. Vi utre­der ock­så möj­lig­he­ten för att ha stör­re event, som mat­ser­ve­ring eller kon­ser­ter inne i gru­van, berät­tar Elin Sjöstedt.

Pro­duk­ter från Flot­tans Skif­fer­ol­je­verk på Kin­ne­kul­le, ­inne­hål­lan­des oljor för oli­ka ända­mål. Från vänster:
Medel­tung skif­fer­ol­ja – Rest­pro­dukt vid topp­ning av fläkt- och vattenkylarolja.
Luft­ky­lar­ol­ja – Pannbrännolja/Tung skifferolja.
Gas­ben­sin – Erhål­len genom absortion.
Fläkt- och vat­ten­ky­lar­ol­ja.
Lätt skif­fer­ol­ja – Tung råben­sin. Erhål­len genom topp­ning av fläkt- och vattenlkylarolja.
Bergsin­gen­jör och ­upp­fin­na­re Sven V. Bergh visar upp pri­ma testre­sul­tat år 1941.

Den­na arti­kel är ska­pad med medel från: