Vid Amund­torp lig­ger en skepps­sätt­ning, omgi­ven av fle­ra järn­ål­ders­gra­var med vid­sträckt utsikt.

Det känns som ett väl valt stäl­le för en sista resa, den­na fro­di­ga kul­le där slät­ten öpp­nar sig bort mot Horn­bor­ga­sjön. Sjö­ut­sik­ten var antag­li­gen betyd­ligt stör­re när gra­var­na kom till, någon gång omkring 400–550 e. Kr. 

Skepps­sätt­ning­ar tol­kas som att man vil­le ge den döde en båt för att kom­ma till döds­ri­ket, och det­ta är en myc­ket väl­gjord båt med jämnt utställ­da ste­nar. Bakom den lig­ger fle­ra gra­var med oli­ka for­mer, bland annat tre domar­ring­ar. Tidi­ga­re trod­de man att domar­ring­ar fun­ge­ra­de som rät­te­gångs­plat­ser, men fynd av brän­da ben, nålar och annat här­i­från Amund­torp bidrog till en ny tolk­ning av dem som gravar.

Hit­ta Hit