Lug­nås­ber­get är ett av våra mins­ta pla­tå­berg och även det som lig­ger längst norrut. Högs­ta punk­ten är 155 meter över havet.

Lug­nås­ber­get består näs­tan bara av sand­sten – ett litet lager av alun­skif­fer finns vid top­pen. Tro­li­gen fanns det bara ett myc­ket tunt lager av dia­bas här, eller ing­en dia­bas alls – och det­ta gjor­de att ber­get sak­na­de sin skyd­dan­de hät­ta och de övers­ta sedi­men­tä­ra bergar­ter­na har ero­de­rats bort. Sedan 1100-talet fram till i bör­jan av 1900-talet har det bru­tits kvarn­ste­nar i Lug­nås­ber­gets gru­vor och dag­brott. Runt om på ber­get finns spå­ren kvar av kvarnstens­till­verk­ning­en i form av cir­ka 600 dag­brott och 55 gruvor.

Enligt källor kom cister­ci­en­ser­mun­kar till Lugnåsberget 1147. Här lärde de lokal­be­folk­ning­en hur man högg ut kvarn­ste­nar ur ber­get och vil­ka red­skap och verk­tyg som behövdes.

Från början högg man ut kvarn­ste­nar­na i dag­brott och hade arbe­tet som en extra förtjänst. Först en bit in på 1800-talet gick man vida­re in i ber­get och högg ock­så kvarn­ste­nar i gru­vor, och kvarnstens­bryt­ning­en blev en industri.

Ste­nar­na såldes över hela Sve­ri­ge, och några ste­nar kom ända till Nord­af­ri­ka och Tur­ki­et, tro­ligt­vis som bar­last. Som mest arbe­ta­de ca 100 man med sten­hugg­ning. Lägg därtill häst­ körare, sme­der, träskotillverkare, kvin­nor och barn, så uppgår arbets­styrkan till ca 600 personer.

Lug­nås qvarnstens­gru­va lig­ger i natur­re­ser­va­tet Lug­nås kvarnstens­gru­vor.

Någon gång mel­lan 1915 och 1925 upphörde all verk­sam­het med kvarn­stenar på Lugnåsberget. Orsa­ken var att det kom nya mate­ri­al och tek­ni­ker att mala. Därmed blev natur­ste­nar­na omoderna.

Idag finns spår kvar efter cir­ka 50–55 gru­vor och 600 dag­brott, runt om i ber­get. Qvarnstens­gru­van i Min­nes­fjäl­let är Euro­pas enda kvarnstens­gru­va som är öppen för publik, och den blev korad till Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka arv 2012.

På vägen upp från Lug­nås och E20 till Qvarnstens­gru­van kan du efter ett par kilo­me­ter se en sam­ling kvarn­ste­nar, som dels legat kvar på ”tor­get” och dels flyt­tats fram från sko­gar­na runt Lugnåsberget.

Sten­tor­get fun­ge­ra­de förr som plats för fin­hugg­ning samt för lag­ring och för­sälj­ning. Allt eftersom något gick fel under till­verk­ning eller trans­port läm­na­des ock­så många ste­nar kvar i sko­gar­na och går man längs sti­gar och vägar i Lug­nås hit­tar man myc­ket res­ter av des­sa än i dag.

Läs mer på https://qvarnstensgruvan.se

Hit­ta Hit