En geo­park… Ett områ­de med en fan­tas­tisk poten­ti­al på så många sätt, men vars inne­börd kan vara lite svår att grep­pa för den oin­vig­de. Och även jag själv, som job­bat inom pro­jek­tet Pla­tå­ber­gens Geo­park under ett års tid, har ibland haft svårt att lätt­för­stå­e­ligt för­kla­ra syf­tet med pro­jek­tet och den bety­del­se en geo­park kan få för vårt områ­de. Men efter att ha del­ta­git på Une­scos inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­rens står jag myc­ket bätt­re rustad inför den upp­gif­ten och är mer moti­ve­rad än någon­sin att dri­va pro­jek­tet i hamn och där­med göra Pla­tå­ber­gens Geo­park till Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­bal Geo­park.

När jag och min kol­le­ga Anna Ber­gen­gren skul­le boka resan inför geo­kon­fe­ren­sen i ita­li­ens­ka Madon­na di Cam­pig­lio (smått legen­da­risk plats för­res­ten, då det var där Ing­mar Sten­mark 1974 vann sin förs­ta världs­cup­se­ger..;)) bestäm­de vi oss för att ta tåget. Lite dyra­re och lite mer omständ­ligt för­stås, men ing­et vi ång­rar. I baga­get har vi i efter­hand många här­li­ga skratt (på grund av dråp­li­ga, komis­ka situ­a­tio­ner under resans gång), intres­san­ta möten med män­ni­skor, otro­ligt vack­ra, mäk­ti­ga och hän­fö­ran­de vyer utmed Alper­na samt ett rena­re mil­jö­sam­ve­te. Eftersom hela grund­tan­ken med Une­scos glo­ba­la geo­par­ker är håll­bar utveck­ling, så kän­des det helt rätt göra slag i sak och väl­ja ett mil­jö­vän­ligt sätt att resa. Pre­cis som vi hop­pats fick vi dess­utom en del upp­märk­sam­het och posi­ti­va reak­tio­ner kring vårt resval på kon­fe­ren­sen. Kanske såd­de det ett frö hos någon eller någ­ra att i fort­sätt­ning­en väl­ja tåget som resal­ter­na­tiv? Och blir vi fler och fler som väl­jer tåget fram­för fly­get påver­kar det för­hopp­nings­vis både tåg­pri­ser och bok­nings­sy­stem i posi­tiv rikt­ning fram­ö­ver. Och i för­läng­ning­en kli­ma­tet för­stås, då fly­get står för en bety­dan­de del av värl­dens koldioxidutsläpp.

Att arbe­ta med glo­ba­la och loka­la mil­jöfrå­gor utgör ju som sagt ett av geo­par­ker­nas fokus­om­rå­den. Det hand­lar om att spri­da kun­skap om geo­lo­gi och and­ra natur­vär­den samt upp­munt­ra och inspi­re­ra män­ni­skor till att besö­ka och ta del av vand­rings­le­der, sti­gar, gru­vor, grot­tor, sten­brott med mera på ett var­samt och håll­bart sätt. Men det hand­lar ock­så om soci­al håll­bar­het – att genom loka­la pro­jekt mot­ar­be­ta fat­tig­dom och utan­för­skap och ska­pa möj­lig­he­ter för män­ni­skor till arbe­te och utveck­ling. Utgångs­punk­ten för arbe­tet är Agen­da 2030.

Under kon­fe­ren­sen i Ita­li­en, där över 1000 per­so­ner från 64 län­der del­tog (!), hölls mäng­der av pre­sen­ta­tio­ner och works­hops där man kun­de ta del av de oli­ka geo­par­ker­nas arbe­te, utma­ning­ar och ambi­tio­ner. Dess­utom gavs möj­lig­het att del­ta i inspi­re­ran­de vand­ring­ar, guid­ning­ar och kul­turut­flyk­ter i den vack­ra Ada­mel­lo Bren­to Une­sco Glo­bal Geo­park som omger Madon­na di Cam­pig­lio. Att del­ta på de inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­ren­ser­na är nöd­vän­digt för att bli god­känd som en Une­sco Glo­bal Geo­park. Det är på kon­fe­ren­ser­na man träf­far kol­le­gor från hela värl­den och kan ini­ti­e­ra sam­ar­be­ten och utby­ten. Här får man ock­så insyn i hur geo­par­ker fun­ge­rar i prak­ti­ken, vil­ket är nöd­vän­digt då man är i upp­startske­det som vi är i Pla­tå­ber­gens Geopark.

Det finns drygt 140 geo­par­ker värl­den över, plus ett stort antal aspi­re­ran­de par­ker likt vår egen, och att vara Sve­ri­ge­re­pre­sen­tant i det­ta glo­ba­la nät­verk under Une­scos para­ply känns både hed­ran­de, inspi­re­ran­de och för­plik­ti­gan­de. Det finns ett stort vär­de i att träf­fas alla på en och sam­ma gång, på en och sam­ma plats för att kun­na kän­na kraf­ten i att det är möj­ligt att till­sam­mans åstad­kom­ma skill­nad och ska­pa en håll­bar värld och håll­ba­ra sam­häl­len för kom­man­de generationer.

Han­na Sundblad,
pro­jekt­med­ar­be­ta­re Pla­tå­ber­gens Geopark

 

Foto: Anna Ber­gen­gren och Han­na Sundblad