Lil­je­s­te­nar – gren­verk på livets träd

De mju­ka, sedi­men­tä­ra bergar­ter­na i pla­tå­ber­gen har allt sedan män­ni­skor­na bosat­te sig på Väst­gö­tas­lät­ten varit en vik­tig del av deras liv. I det medel­ti­da Ska­ra stift högg män­ni­skor­na ut spe­ci­el­la motiv på sten­häl­lar, blom­li­ka växt­möns­ter som sling­rar sig över ste­nen. Det kal­lar vi för lil­je­s­te­nar, något som är helt unikt för Västergötland.

Av 401 doku­men­te­ra­de lil­je­s­te­nar i Sve­ri­ge hit­tar vi 387 i Väs­ter­göt­land. All­ra flest finns i Kin­ne­kul­le­om­rå­det, där till­gång­en på sand­sten var god. De fles­ta har date­rats till 1100 och 1200-talet, någ­ra ännu tidi­ga­re. På någ­ra hit­tar vi ock­så runin­skrif­ter, och många har krist­na sym­bo­ler. Lil­je­s­te­nar har ibland tol­kats som gren­ver­ket på livets träd.

Var­för till­ver­ka­de man lil­je­s­te­nar just här, i pla­tå­bergs­land­ska­pet? Var­i­från kom tra­di­tio­nen, och var­för upp­hör­de den? Var­för använ­de man sig näs­tan ute­slu­tan­de av sandsten?

Det finns fort­fa­ran­de många obe­sva­ra­de frå­gor, och teo­ri­er­na är många. Säkert är att de utsni­da­de sten­häl­lar­na är fan­tas­tis­ka konst­verk. De fles­ta lil­je­s­te­nar har man hit­tat på kyr­ko­går­dar, och en teo­ri är att de är grav­ste­nar som till­ver­kats i romersk stil med inspi­ra­tion från Euro­pa. Kanske kom tidig inspi­ra­tion redan från Viking­ar­nas resor i Öster­led, och besök i Kon­stan­ti­no­pel. Men ing­en vet säkert, och det finns inga namn efter sten­hug­gar­na på lil­je­s­te­nar­na. Säkert är att man inte hit­tar lik­nan­de ste­nar någon annan plats i värl­den. De för­blir ett myste­ri­um, men är ett bud­skap om ste­nar­nas kraft och pla­tå­ber­gens bety­del­se för män­ni­skor­na som lev­de här under tidig medeltid.

Ett fint stäl­le att se när­ma­re på lil­je­s­te­nar är vid Fors­hems sten­mu­se­um. Här hit­tar man grav­ste­nar, sten­skulp­tu­rer, sten­kors, stav­kors­häl­lar, por­trätt­grav­ste­nar och lil­je­s­te­nar. Alla kom­mer de från områ­det runt Kin­ne­kul­le, som blev kris­tet tidigt och där vi har många medel­ti­da kyr­kor. Ste­nar­na i muse­et är från 1000-talet fram till 1700-talet och är alla till­ver­ka­de i lokal sten – sand­sten och kalk­sten. Till­gång­en på bar sten från ber­gen gjor­de att till­verk­ning av gra­var, skulp­tu­rer och dop­fun­tar i sten utveck­la­des tidigt här, och sedan spred sig till and­ra kyr­kor i väst­ra Sverige.

Fors­hems sten­mu­se­um drivs av Svens­ka kyr­kan. Det finns i ett litet, vitt hus mitt emot Fors­hems kyr­ka. Par­ke­ring vid Fors­hems kyr­ka. Gra­tis inträ­de, men lägg gär­na ett fri­vil­ligt bidrag till musé­ets öppethållande!

Samt­li­ga foton är från Fors­hems sten­mu­se­um. Foto­graf Anna Bergengren.