Vår facebooksida har inte ens varit uppe i två veckor när det plingar till i min telefon: nytt meddelande. Jag öppnar facebook. ”Hej! Jag heter Miguel, och är geolog i en geopark i Mexiko. Jag läste en kurs på Axevalla folkhögskola ett år… Jag är nu aktiv som medlem i Svenska institutet i Mexiko och går och lär mig svenska en kväll i veckan. Kan vi hitta något samarbetsprojekt mellan våra geoparker?”
Brevet är ganska typiskt för hur det fungerar mellan geoparker världen över. 2015 deltog jag på min första geoparkskonferens, i Rokua i Finland.
Den Europeiska Geoparkskonferensen 2017 var på Azorerna.
Jag som tidigare mest varit på vetenskapliga geologikonferenser slogs genast av hur avslappnad och familjär stämning det var. Här mötte man verkligen kollegor från hela världen, alla brann för att sprida geoparkskonceptet och hjälpa andra projekt framåt. Noll konkurrens. Till och med i stadgarna för Unesco Global Geoparks står det att man ska vara aktiv del i det internationella nätverket, och man uppmuntrar till samarbeten mellan geoparker världen över. Som en godkänd Unesco Global Geopark deltar man på två konferenser per år, och som en geopark som ska lämna in en ansökan (en ”Aspiring Geopark”) deltar man på en konferens per år.
Just passionen för geoparker som koncept och förmedling av geovetenskap är något jag tror förenar alla som jobbar med Unesco Global Geoparks. Men ofta är det ett arbete i motvind: geologi ses på de flesta platser bara som något som ska utvinnas som en ekonomisk resurs, kunskapen om geologi är låg hos allmänheten och finansiärer och politiker backar så fort man nämner ordet. ”Sten? Det är väl inget som kan locka besökare?”. Att geoparker rymmer så mycket mer än bara sten, är något vi alla jobbar hårt för att förmedla. Jag upplever att det är samma problem för geoparker vart man än är i världen. Därför blir konferenser och samarbetsprojekt som mötesarenor ännu viktigare för att få stöd från varandra och dela med sig av erfarenheter. Som projektledare för en geopark är jag privilegierad som har kollegor över hela världen som backar och lyfter mig i mitt arbete.
Andra spännande samarbeten som jag sneglar på är en geopark i Extremadura, Spanien, där våra tranor övervintrar varje år. Att följa tranornas resa mellan två geoparker, det vore något? På väg till och från Extremadura flyger de dessutom över en annan geopark i Spanien, Basque Coast. Där jobbar Asier som geolog. Han brukar skicka en bild till mig ungefär så här års, när tranorna sträcker norrut: ”Snart kommer de, Anna!”
Efter lite betänketid inser jag att Miguel från Mexiko och jag träffades redan 2016 på den Globala Geoparkskonferensen i England. Då jobbade jag med geoparker i Norge, och även om han pratade svenska med mig förstod jag inte att han bott mitt i platåbergslandskapet! Världen är liten, och med geoparker har man vänner i nästan varje hörn…
Det finns idag 127 geoparker i 35 länder världen över.
Läs mer om Unesco Global Geoparks på: www.unesco.org/geoparks
8th International Conference on UNESCO Global Geoparks: https://www.campigliodolomiti.it/lang/EN/pagine/dettaglio/ggn,187/ggn,1331.html
